Alla har väl haft en Fredrik Lindström-period? Och då menar jag inte att titta på "På Spåret" på fredagar, utan att imponeras av tjusningen och finessen i Värsta Språket. Då jag hade min Fredrik Lindström-period var jag smått besatt av palindrom. Jag såg dem överallt. Mina barn skulle få heta Otto, Anna, Hannah och Ebbe. Jag hyllade personer med det rätta tennissinnet och Ola Salo var min hjälte. Eller snarare hans föräldrar som var skarpa nog att namne honom såsom de gjorde). Jag bad alltid om extra sås på min kebab.
Jag var extra imponerad av palindrom som lyckades berätta en historia. Ungefär som den gången Bert varit på fotbollsmatch mellan Sverige och Brasilien. Sverige torskade så klart, men kvällen slutade i dur för Bert som på vägen hem, tack vare sin sportslighet, blev hyllad av de brasilianska fansen. Palindromet i denna historia är ju uppenbart: Tre bra brassar bar Bert.
Aldrig under dessa dagar lyckades jag få till en bra palindrom-story med mitt eget namn. Men så, en dag i oktober, lyckades jag komma ur min mångåriga mentala låsning och palindromet bara ramlade ur mig. Ett "aha-moment" värdigt vilken lärobok i kreativitet som helst skriven på ett Malcolm Gladwell-aktigt sätt. Jag känner mig just nu som en slädhund sekunderna innan expeditionen över glaciären ska starta. Det vill säga: jag kan knappt hålla mig, innan jag får sätta igång.
Men, som alla bra palindrom, kräver även detta en liten bakgrundshistoria. Här kommer den:
Det var någon gång kring 2010. Jag bodde då i Örebro. Morgonen efter en sen lördagkväll på nattklubben Ritz hade jag fått sällskap med mig hem för både natt och morgondag. Och det är där, under morgonen, vi nu befinner oss. Frukost är ju en av vår civilisations hörnstenar. Denna morgon var jag alltså beredd att foga mig in i våra kulturella matmönster och bjuda mitt sällskap på frukost. Då jag tittade i mitt kylskåp var det till bredden fyllt med sådant folk inte äter till frukost. Morötter, vitkål och olivolja syns knappast på hotellens frukostbufféer, och det av god anledning. Medan sällskapet gjorde sig i ordning på toaletten ropade jag "ska fixa frukost, strax tillbaka" och tänkte slinka ut i Örebro-morgonen för att fixa frukostingredienser enligt gängse rutin. Men, jag blev stoppad redan i dörren med ett "vänta!". Då gick det upp för mig att mitt sällskap var mycket noga med maten. Hon gav mig tydliga order om vilket sorts bröd som skulle inhandlas och att yoghurten skulle täckas med en müsliprodukt som hamnade långt till vänster på skalan för glykemiskt index. Sagt och gjort. Jag gav mig iväg, handlade grekisk yoghurt, osockrad müsli och mörkt rågbröd.
När jag kom tillbaka och började duka upp, kom hon ut ur duschen med en kontrollfråga:
Köpt GI Jonas ? sa nojigt pök.
(lägg märke till hur det är ett perfekt palindrom, till och med skiljetecknet är i mitten och fyller sin funktion oavsett vilket håll du läser meningen ifrån)
I dessa dagar är det mycket tal om att datorerna kommer att överglänsa oss människor. Det är pinsamt viktigt för mig att få glänsa, jag tar varje tillfälle. Därför vill jag genom att klippa in följande konversation med AI-skapelsens krona, ChatGPT, betona att det är jag, Jonas, av kött och blod, som skapat ovanstående palindrom. Inte någon dator.
