top of page

På mammas och pappas gräsmatta slog det mig att tid inte är pengar, utan att pengar är tid


Gräsmatta hos mamma och pappa

Jag står på mina föräldrars gräsmatta, bakom den gula enplansvilla jag växte upp i. Det solvarma gräset är lika lent mot mina bara fotsulor som när jag var 15 år. Nej, lenare, nu är alla lergropar borta – som fotbollskille tog jag varje tillfälle att öva glidtacklingar. Det enda som hörs är bin, bofinkar och robotgräsklipparens surr. Det gläder mig. Visserligen är det karaktärsdanande att klippa gräs såsom jag gjorde min barndoms somrar, men vinsterna med robotgräsklippare är desto större. De berikar nämligen sina ägare.

 

Det finns något som förenar tonårsföräldrar i Karlskoga med mäklare på Kungsholmen, ensamstående trebarnsmammor i Sundsvall och många fler. De är fattiga på tid. Upplevelsen av att ständigt ha för lite tid till sitt förfogande är förknippat med sämre hälsa, prestation, relationer och ironiskt nog ett kortare liv. Tidsfattigdomen har ökat de senaste decennierna och är lika stor i alla samhällsklasser. Trots att dygnet alltid haft 24 timmar. Trots att vi som samhälle har det bättre ställt än någonsin. Vi har blivit rika på pengar men fattiga på tid.

Solur, världens äldsta klocka

Där kommer robotgräsklipparen in i bilden. Bokstavligt talat, då den puffar mot min fot och till synes förvirrat snurrar trekvarts varv innan den åker åt ett annat håll. Men robotgräsklipparen påminner också om fynd från forskningen på tidspsykologi: vi kan vända på den slitna metaforen ”tid är pengar”. Det går inte att investera tid såsom pengar i hopp om framtida avkastning. Timmen eller dagen vi förbrukat går inte att återfå. Det känns så uppengart: tid är inte pengar utan pengar är tid.

 

Något av det bästa för hälsa, relationer och produktivitet är att köpa sig tid. En robotdammsugare som sköter städningen. En slow-cooker som lagar maten. Eller en robotgräsklippare. Den låter 35-åringar på hembesök, deras föräldrar och landets alla 15-åringar på sommarlov göra något mer givande än att baxa fram en tung handjagare eller dra igång en mullrande maskin. Som att sträcka ut sig på gräset. Eller börja öva glidtacklingar igen.


Den här texten publicerades ursprunligen i Modern Psykologi 2023-07-15

bottom of page