top of page

Sanningssägarna: om skillnaden mellan "experter", experter och majoriteten av experter

Uppdaterat: 7 aug. 2023

Det här är den femte texten i en serie av sju, där jag med hjälp av psykologin förklarar hur konspirationsteorier och desinformation får fäste och sprids människor emellan, samt hur vi kan motarbeta denna spridning. Min förhoppning är att du som förstår hur bluffar, lögner och bullshit får fäste ska utveckla större motståndskraft emot dem.

Serien innehåller följande texter:

När jag föreläser om detta för organisationer, bibliotek och skolor får jag ibland frågan om det är tillåtet att använda i undervisning. Svaret är ja. Det är fritt fram. Använd det, sprid det och arbeta med det som du önskar. Källor till den forskning och de exempel jag ger finns när du klickar på: (*)

 

Konspirationsteorier behöver någon, eller några, som går emot konventionell kunskap och säger det de kallar för "sanningen" till alla som vill, och inte vill, höra.

Att ta på sig rollen som sanningssägare kan vara lockande för vissa. Föga förvånande är det extra lockande för de som har ett behov av att vara speciella. Människor har nämligen mer eller mindre stark vilja att skilja sig från mängden. Och denna vilja kan ha en avgörande betydelse för våra resonemang och slutledningsförmåga.

I en studie lät man ca 500 personer fylla i formulär som mätte hur viktigt det var för dem att känna sig unika (*). Därefter lät forskarna studiedeltagarna läsa om en egen, påhittad, konspirationsteori. En teori, enbart skapad för att testa människors benägenhet att tro på skruvade konspirationsteorier.

Forskarna hittade på att brandvarnare egentligen är mördarmaskiner. Att brandvarnare skickar ut strålning som är skadlig för hjärnan. Vidare påstod de att olika lobbyorganisationer försöker att få igenom en lag på att alla byggnader måste ha brandvarnare. Lobbyorganisationer som i själva verket är ägda av makteliten som vill manipulera oss.

Det här är alltså ett rent påhitt.

I studien fick samtliga deltagare läsa om den här brandvarnare-konspirationen. Men, de slumpades in i en av två grupper, som fick läsa snarlik men något olika information. Hälften av deltagarna fick veta att 81 % av alla tyskar tror att konspirationsteorin är sann. Den andra hälften av deltagarna fick veta att 81 % av tyskarna inte trodde på den.

De studiedeltagare med ett starkt behov av att vara unika som också läste att det var en minoritet av tyskarna som trodde på den, de trodde starkare på konspirationen. Och tro det eller ej, men 25 % av dem fortsatte att tro på konspirationen efter att forskarna meddelat dem att det var ett påhitt! Inte ens forskarna som skapat konspirationen kunde övertyga de här personerna, när de väl börjat tro på teorin. Ett perfekt exempel på kraften i ensidigt bekräftelsesökande, som du kunde läsa om i den förra texten i serien.

De här personerna använder alltså minoritetens uppfattning som en vägledare för vad de själva ska tro på. Trots att majoritetens uppfattning ofta är en bra vägledning för ens egen uppfattning, i synnerhet när det gäller komplexa frågor som kan besvaras av vetenskap.

Problemet är ju bara att dessa sanningssägare kan verka så övertygande. Så hur ska man tänka när man hör eller läser om någon som påstår att de ”går emot etablissemanget” och ”säger det ingen annan vågar säga”? Filosofen Bertrand Russell tänkte mycket kring den här frågan - och andra som berör kunskap och expertis. Han hävdade att den som är en lekman, som inte är insatt i ett riktigt komplext ämne, ska ta hjälp av experterna när man bildar en uppfattning. Och det i sig är ju inte så uppseendeväckande. Men, Russell var också tydlig med att man inte ska lyssna på en enda expert. Utan på den samlade expertisen. Därefter ska man bilda sig en uppfattning beroende på om och hur experterna är överens:

  • När experterna är överens - dela deras uppfattning

  • När experterna inte är överens - ha ingen säker uppfattning

  • När experterna är överens om att de inte är överens - ha ingen uppfattning

Upprop av 500 "forskare"

Här är ett exempel på en artikel som publicerades 2019 i så kallad ”alternativa nyhetsmedia”. Här rapporterar de att 500 forskare ett brev till FN, där de menar att det inte är någon nödsituation för klimatet. Att ”båda sidor av klimatdebatten ska få ett fullt och rättvist fokus” (*). Och 500 forskare kan låta mycket. Det är bara det att de är i en extrem minoritet.

Precis som jag beskrev i en tidigare text (LÄNK). När man sammanställt samtliga publicerade artiklar som berör klimatförändringar, konstaterar man att en övervägande majoritet av alla forskare som undersökt frågan, drar slutsatsen att den globala uppvärmningen existerar och är orsakad av mänsklig aktivitet (*). Då finns ingen anledning för en lekman att ha en annan uppfattning. Speciellt inte då det är en minimal del av den resterande forskningen som är välgjord (*) eller ens utförd av personer med utbildning och erfarenhet inom klimatrelaterad ämnen. De är istället outbildade på fältet och experter på något helt annat, bland annat nationalekonomi eller medicin eller - min favorit - Skottlands historia (*).

Andel av de 500 "forskarna" som är forskare i klimatrelaterad ämnen

Av de 500 forskare som som skrev brevet till FN är bara 10 stycken forskare i klimatrelaterad ämnen (*). Övriga är bland andra forskare i akustik, alltså läran om hur ljud fungerar, som jobbat för oljebolaget Shell i hela sitt yrkesliv. Och en engelsk greve som studerade journalistik på 70-talet och sedan dess jobbat lite då och då för en katolsk tidning. En tredje är en tysk kemist, som suttit styrelsen för tyska Shell. De ska alltså inte tas på allvar i debatten om huruvida den globala uppvärmningen existerar eller ej. När de vill att ”båda sidor av klimatdebatten ska få ett fullt och rättvist fokus”, kan man bara svara att de redan får mer fokus än de förtjänar.

Nytt upprop från 1,100 "forskare"

Men tro det eller ej, i höstas kom de tillbaka med en utökad namnlista på över 1000 personer. Den är initierad av samma folk som den föregående listan. De så kallade "fakta" de för fram är lika ohållbara som i den första namninsamlingen (*). Nu har man alltså fått in ytterligare ca 500 namn. Bland de personerna finns, förutom sex personer som är bekräftat döda, bland andra fiskare, musiker, lingvist, urolog, psykoanalytiker och sommelier.

När du möter så kallade sanningssägare eller experter, kolla upp dem extra noga. Om de är outbildade och okunniga inom det område de uttalar sig om: då är det bättre att lyssna på majoriteten av experterna – och då de verkliga experterna.

Men en konspirationsteori är ju helt onödig om ingen tror på den. Så, hur fastnar konspirationsteorier i människors medvetande? Om det handlar nästa text, som du kan läsa här: Minnesvärda berättelser: hur starka berättelser fastnar och långsamt förvrider sanningen

5 visningar0 kommentarer
bottom of page