Det här är den första texten i en serie av sju, där jag med hjälp av psykologin förklarar hur konspirationsteorier och desinformation får fäste och sprids människor emellan, samt hur vi kan motarbeta denna spridning. Min förhoppning är att du som förstår hur bluffar, lögner och bullshit får fäste ska utveckla större motståndskraft emot dem.
Serien innehåller följande texter:
Konspirationsreceptet: Hur konspirationsteorier skapas, växer och sprids
Mönstersökare: hur en mänsklig tendens slår fel och får oss att se mönster som inte finns
Onda hjärnor med onda planer: om vår vilja att söka enkla förklaringar till komplexa händelser
Att skapa "bevis": hur Ryssland ägnat de senaste 100 åren åt att göra vänner till fiender
Sanningssägarna: om skillnaden mellan "experter", experter och majoriteten av experter
Minnesvärda berättelser: hur starka berättelser fastnar och långsamt förvrider sanningen
När jag föreläser om detta för organisationer, bibliotek och skolor får jag ibland frågan om det är tillåtet att använda i undervisning. Svaret är ja. Det är fritt fram. Använd det, sprid det och arbeta med det som du önskar. Källor till den forskning och de exempel jag ger finns när du klickar på: (*)
År 1998 är ett år som, liksom alla år, kommer att gå till historien på sitt eget vis. Beroende på vilket perspektiv man tar, var det ett trevligt eller otrevligt år. Å ena sidan, filmen Titanic fick elva Oscar, Peter Jöbacks inspelning av Guldet blev till sand låg etta på svensktoppen årets alla veckor (och 58 därtill, både året innan och efter) och ett fredsavtal slöts mellan Nordirland, Irland och Storbritannien. Å anda sidan, vid OS i Nagano tog inte Sverige ett enda guld. Och, för att tala allvar, diskoteksbranden i Göteborg krävde 63 ungdomars liv.
1998 hände även något som skulle ge efterklang för folkhälsa och välbefinnande långt senare, ända till våra dagar. Det året publicerades nämligen en vetenskaplig artikel i en av världens högst rankade medicinska tidskrifter, The Lancet. Där rapporterade läkaren Andrew Wakefield hur han undersökt tolv barn som fått så kallat MPR-vaccin (*). Det vill säga, vaccin mot mässlingen, påssjuka och röda hund. Ett vaccin som räddat miljontals barns liv, sedan det kom med i allmänna vaccinationsprogram för omkring femtio år sedan (*).
Men nu påstod Wakefield något skrämmande: Att barn som fått MPR-vaccin löpte större risk att utveckla autism. En neuropsykiatrisk diagnos som bland annat innebär att personen blir svår att kommunicera med. I extrema fall hamnar de som i en isolerad bubbla, nästan omöjliga att få kontakt med. En mardröm för varje förälder. Wakefields artikel blev revolutionerande. Ett viktigt bidrag till forskningen, och den är omtalad än idag. Men inte på det sätt man först kunde tro.
Några år tidigare, 1996, var Andrew Wakefield en vanlig, okänd, läkare. En dag kom han i kontakt med advokaten Richard Barr, som företrädde föräldrar vars barn drabbats av autism. Richard Barr sökte någon som kunde hjälpa honom att bevisa att autismen berodde på vaccinet. Barr hjälpte till att förse Wakefield med tolv barn (*). Det var dessa som blev hans så kallade studieobjekt. Wakefield såg sin chans att tjäna stora pengar.
Han tog emot mutor på över 400,000 pund, omkring 4,5 miljoner svenska kronor, av advokaterna (*). Han utvecklade och sökte patent på ett eget vaccin, som skulle kunna ges i den händelse MPR-vaccinet förbjöds (*).
Han förfalskade sin data när han genomförde studien, för att det skulle se ut som att det verkligen var vaccinet som orsakade autismen. Till exempel stod det i artikeln att de första symtomen på autism kom i genomsnitt 6,3 dagar efter vaccinet, med ett spann av 1 till 14 dagar (*). När föräldrarna tillfrågades, visade det sig att det inte stämde. Det handlade snarare om månader. Utöver det är tolv barn som redan innan studien genomfördes hade tecken på autism, ingen bra studiegrupp. Det går inte att dra några slutsatser från en så liten och dåligt genomförd studie. Det skulle krävas tusentals, kanske tiotusentals, studiedeltagare för att kunna dra några slutsatser om sambandet mellan MPRT-vaccin och autism.
Lyckligtvis skulle seriösa forskare ta frågan på allvar. Även om Wakefield var en oärlig, oetisk, lögnare, kanske det kunde finnas någon substans i fynden att MPR-vaccin leder till autism?
Tjugofem år och hundratals välgjorda studier på miljontals barn senare är forskningen helt samstämmig: MPR-vaccin inte leder till autism. Det är fakta. Ett exempel: en sammanfattning av 138 studier på över 23 miljoner barn, drar slutsatsen att det inte finns några bevis för ökad risk för autism efter att barn fått MPR-vaccin (*). Så forskningen är samstämmig och det finns klara bevis för att Wakefields studie som hävdar motsatsen är bristfällig.
Men vad hände sen?
Jo, Andrew Wakefield insåg att han inte hade någon framtid som forskare eller praktiserande läkare. Han blev dessutom av med sin läkarlegitimation och artikeln drogs tillbaka från The Lancet och förklarades ogiltig. Så Wakefield bytte karriärspår. Man kan tänka sig att han skulle börja köra buss eller kanske öppna korvkiosk.
Men nej, Wakefield flyttade till USA, började göra sig en karriär som talesperson för det som kommit att kallas anti-vaccin-rörelsen. Han påstår nämligen att han blivit offer för en komplott av läkemedelsbolagen (*). I detta har han fått stöd av den person som mest förfinat konsten att genom ren bullshit nå en maktposition. Ja, jag menar så klart Donald Trump (*) som ljög inte mindre än 30,573 gånger under sin tid som president (*).
Wakefield började även producera dokumentärfilm. Hans första skapelse heter Vaxxed och är en två timmar lång kavalkad av lögner och spekulationer om den påstådda kopplingen mellan MPR-vaccin och autism (*).
Det värsta är att vissa människor tror på vad han säger. Och det får konsekvenser då vissa av dem vägrar att vaccinera sina barn.
År 1998, då artikeln kom ut, var vaccinationsgraden i Storbritannien 90 %. Men, efter att Wakefield artikel kommit ut, och fått stor uppmärksamhet i media, sjönk den till 80 % och i vissa områden så lågt som till 60 %. Det gjorde att sjukdomar som tidigare var nästan utrotade började blossa upp igen. 1998 insjuknade exempelvis femtiosex personer i mässlingen i hela England. Några år senare var det cirka 500 personer. Ytterligare några år senare över 2000 personer (*). Då skedde också det första dödsfallet i mässlingen på många år (*).
Denna ovilja att vaccinera sig eller sina barn spred sig till Sverige. Vi har generellt sett en hög tilltro till myndigheter, men även här har idéerna om vaccin och dess påstådda biverkningar fått fäste. Oftast på diverse bloggar och genom så kallade experter som uttalar sig på sociala medier (*). Hos oss i Sverige är det, tack och lov, fritt fram att inte vaccinera sig eller sina barn. Och det är en frihet vi ska kämpa hårt för att bibehålla. Men, man ska också vara medveten om att det får konsekvenser.
De toppar man ser i grafen ovan har skett i avgränsade områden. Ibland för att det är grupper där många är födda utomlands, där vaccin inte är lika utbrett. Och ibland för att den sociala normen är att inte vaccinera sina barn. 2012 - 2013 skedde exempelvis ett utbrott av mässling söder om Stockholm i ett område där endast 5 % av barnen i en årskull var vaccinerade (*). Där arrangerade man rent av ”mässlingspartyn” vilket ledde till att barn blev smittade och fick de biverkningar som mässling också ger. Exempelvis öron- bihåle- och lunginflammation (*).
Men när människor försöker att påpeka fakta, att Wakefields artikel inte är trovärdig och att MPR-vaccin är bevisligen säkert, då har vissa av dessa personer blivit mer hängivna i sitt motstånd. Det fanns givetvis vaccinmotståndare även innan Wakefields filmer blev populära (*). Men filmerna och de sociala medie-grupper där den hyllades utan möjlighet till kritik, blev en katalysator för motståndet (*). Och mitt i allt detta hyllas Andrew Wakefield som en hjälte, en sanningssägare, som vågar stå på föräldrarnas sida och emot etablissemanget.
Hur kunde det bli så här?
Jo, Andrew Wakefield, advokaterna och vaccinmotståndarna, de ägnar sig åt konspiratoriskt tänkande (*). Och historien om Andrew Wakefield innehåller alla beståndsdelar hos en konspirationsteori. Och för att göra tydligt vad jag, och psykologin som forskningsfält, menar när jag säger konspirationsteori: En Konspirationsteori är övertygelsen att två eller flera aktörer samordnat sig i hemlighet för att nå ett förutbestämt mål, som är av allmänt intresse men ej allmän kännedom (*).
En Konspirationsteori är övertygelsen att två eller flera aktörer samordnat sig i hemlighet för att nå ett förutbestämt mål, som är av allmänt intresse men ej allmän kännedom.
Det handlar alltså om att hemlighålla viktig information, viktiga aktiviteter som påverkar många människors liv.
Min uppgift är inte att granska enskilda konspirationsteorier. Det finns ett oöverskådligt antal. När ett tiotal forskare gjorde en sammanställning av rykten och konspirationsteorier kring covid-19, visade att det cirkulerade 637 olika under pandemins två första år (*). Det skulle kunna innebära 637 olika blogginlägg. Det har jag inte tid med, jag har både småbarn och heltidsjobb.
Dessutom anser jag att psykologins främsta uppgift är att höja blicken och försöka förstå varför människor tror på felaktigheter och desinformation och varför de fortsätter att tro på dem trots att de motbevisas av fakta.
Så jag lägger fokus på några få exempel på konspirationsteorier och desinformationskampanjer. Där man med vetenskaplig metod kommit fram till argument för att kunna säga vad som är sant och falskt. Och med vetenskaplig metod menar jag att samla information på ett systematiskt vis, granska den kritiskt, liksom dess källor, och väga samman den (*). För att man ska kunna dra en rimlig slutsats. Så det är lika bra att säga direkt: den som tycker att vetenskap och vetenskaplig metod är ett dåligt sätt att samla in kunskap kommer inte att få ut så mycket av den här serien texter.
I kommande texter ska jag försöka att göra ett komplext ämne lite mer lättbegripligt. Det där därför vi ska gå igenom ett recept på hur konspirationsteorier skapas, växer och sprids. Konspirationsteorier innehåller nämligen i stort sett samma ingredienser. Fem till antalet:
Först ska man skapa mönster mellan händelser som bara är vagt eller inte alls relaterade till varandra. Precis som Wakefield och hans följare påstår att det finns ett mönster, ett samband, mellan vaccin och autism.
Man ska även skapa en kamp mellan det onda och det goda och i denna kamp utse en person eller grupp som är hjärnorna bakom konspirationen. Precis som Wakefield och hans anhängare påstår att det är läkemedelsindustrin som ligger bakom spridningen av MPR-vaccinet för att tjäna pengar eller få makt.
För att konspirationsteorin ska svälla och bli större, ska vi skapa bevis för konspirationen men strunta i allt som talar emot den. Såsom Wakefield och hans anhängare struntar i att alla efterföljande studier, större och mer välgjorda, motbevisar hans egen.
Man ska även utse ”sanningssägare” som får omvärlden att ”vakna upp”. Andrew Wakefield har ju blivit sanningssägare för vaccinmotståndarna, och påstår att han vill upplysa alla föräldrar ute i världen. Han hyllas som en expert, trots att han är en ensam före detta läkare, som säger något annat än de tiotusentals läkare och forskare i medicin, som hävdar att MPR-vaccin är beprövat och ofarligt. Det finns också andra som gått i hans fotspår. I Sverige har vi en kvinna som startat nättidningen ”Vaccin & Biverkningar” och för vidare Andrew Wakefields budskap. Hon har bland annat sagt att ”ju mer utbildning en person har, desto dummare blir den” (*).
Dessutom ska man krydda konspirationen genom att skapa starka berättelser. Minnesvärda historier och absurda inslag. Precis som vissa vaccinmotståndare påstår, att vaccin innehåller skadliga mängder kvicksilver (*). Eller under covid: mikrochip skapade av Bill Gates, för att kontrollera oss (*).
Och där har vi alltså receptet i sin helhet. Fem ingredienser som vi ska försöka förstå lite närmare i lika många poster här på min blogg. Och för att förstå dem närmare ska vi ta hjälp av vetenskapen psykologi. Den ger, som jag redan varit inne på, svar på varför människor börjar att tro på konspirationsteorier, och fortsätter att tro på dem trots att de motbevisas av fakta. Den lär oss också hur vi kan utveckla motståndskraft, och bli bättre på vårt kritiska tänkande.
Min förhoppning är att den som är medveten om konspirationsteoriernas ingredienser ska kunna genomskåda de bluffar, lögner och feltänk som folk försöker att sprida.
I nästa text i serien kommer vi att titta närmare på den första av receptets fem ingredienser. Du hittar den texten här: Mönstersökare: Därför ser människor felaktiga mönster